2016 lämnade morfar oss. Han bodde då på Gullvivan i Fiskebäckskil, hemmet som Lysekils kommun tragiskt nog beslutade att stänga förra året. Men det är en annan historia. 

Sista åren i morfars liv var han dement och även om han kände igen oss för det mesta så svek minnet honom så man kunde egentligen inte prata mer än om det som skedde just nu. Han hystade boll med Oscar och Adam när vi var på besök. Det förgyllde tillvaron för alla tre. 

Som ung spelade morfar fotboll i Grundsunds IF. Om jag inte minns fel tror jag han berättade att det var fotbollen som gjorde att han fått ont i knäna. 

När han var 18 år mönstrade han på yachten Southern Cross. Den ägdes av Electrolux grundare Axel Wenner-Gren. De gick över till Centralamerika och morfar berättade om Panamakanalen, om Nassau på Bahamas och att han slutligen bosatte sig i Mexiko. Han ska tydligen varit förlovad men fått lämna sin fästmö när det kom ett brev att hans bror gått bort och han behövde komma hem och hjälpa till. 

Morfar tog sig till New York och vidare hem till Sverige. Han tog över charkuteriet och träffade mormor och de fick mamma. 

1989, när jag var 8 år, stängde de butiken. Då hade jag plockat varor där i flera år. 

Inredningen och kylrummen i affären fanns kvar så morfar fortsatte jobba men levererade sina varor till Grundsunds Handel istället. Varje natt vad han uppe och gjorde korv och ibland mortadella. Sen promenerade han med sin hink och levererade till Ica när de öppnade. 

Tror jag gick på högstadiet när han slängde ut den gamla frysen som stod mitt i affären och köpte ett biljardbord istället. Det var kul! 

Jag tror morfar gjorde korv tills han var 84-85 år. Då började han bli glömsk och lyckligtvis pajade kylrummet i samma veva så han tvingades sluta helt enkelt. 

Morfar var väldigt musikalisk. Han kunde spela orgel (piano) och munspel helt på gehör. Han kunde inte läsa noter utan bara spelade. Önskar jag ärvt det! 

Oscar, mamma, Adam och morfar. 

Grattis i himlen älskade morfar!