Först ville Victor åka en gul rutchkana och när vi gick upp för trappan och satte oss för att åka blev jag tillsagd att jag inte fick åka. Den var bara för barn och Victor vågade ju inte åka själv. 

Oscar och Adam sprang och ställde sig i kön för två större rutschkanor. De gick bredvid varandra. Den ena var öppen och den andra täckt. Då stod en halvsovande badvakt vid starten för att kontrollera att föregående åkare kommit ur vattnet innan nästa åkte. Men han kollade inte om någon ville åka den röda kanan medan den gröna var upptagen. Det gick så långsamt och var så ineffektivt så det kröp i kroppen på mig. Till slut gick jag och frågade gubben i entrén/kiosken om det var något fel på rutschkanorna. Han var totalt oförstående. 

Lite senare skulle jag åka med Adam. Då blev jag stoppad för jag hade min tunna guldkedja runt halsen. Att jag inte smällde av. 

Adam klättrade lite på ett uppbyggt "berg" de hade vid de solstolar vi låg vid. Då blåstes det i visselpipan och han viftades ner. 

Henrik och Adam skulle åka en kana med badringar. Oscar, Victor och jag stod bakom ett staket flera meter ifrån avklivningsplatsen. Jag satte Victor på staketet, på en stolpe, och höll om honom. Men jodå, badvakten 10 meter upp blåste i sin pipa och viftade. Suck! 

För oss vuxna var upplevelsen att det mycket sjuka "regler" och badvakterna var som hyenor och dessutom galet ineffektiva. Att de dessutom inte kunde engelska (eller låtsades inte kunna) gjorde inte saken bättre. Lyckligtvis var barnen inte så brydda och var nöjda och glada.