Fyrbent kusin

I söndags fick vi äntligen träffa barnens nya fyrbenta kusin; Bettan. 

Hon är en fransk bulldog och är nu 11 veckor. De hämtade henne samma dag som pappas begravning och det är så ledsamt att pappa aldrig fick träffa henne. Men det blev iaf en glädjefylld avslutning på dagen för brorsan med familj när de hämtade sin nya familjemedlem. 

(null)
Farmor och söta Bettan med jätteöronen. 

Pappas begravning

För mitt eget minnes skull vill jag dela med mig av några bilder från pappas begravning och alla de underbara blommor som gjorde den så fin. 

29 september kl 11 hölls begravningsgudstjänsten i Smögens kyrka och pappa jordfästes därefter på Sandö kyrkogård på Smögen. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Drygt sju veckor har passerat sedan pappa lämnade oss och det går bara inte att få in att han är borta. Samma känsla hade jag vid begravningen; jag var som i en overklig bubbla. Hela veckan innan begravningen funderade jag mycket, sov lite sämre, drömde om begravningen och såg den blå kistan framför mig. 
Jag ville så gärna sjunga en sista sång för pappa. Med hjälp av Magdalena, Anna, solisten Maria och kantor Agneta så kunde jag göra det. 
Vid Marias tredje sång, Som en bro över mörka vatten, fick jag sjunga med henne. Då kändes det bra och jag kunde sjunga så mycket som rösten bar. Men eftersom det gick ok, ville jag testa att sjunga den sista sången som blev Kärleken är evig, i lugn tappning. Med Anna och Magdalena vid min sida så sjöng vi för pappa. 
Tack för att ni hjälpte mig!!!

Efter sången var det dags att bära ut pappa. Jag, Anders, Henrik, André, Niclas och Markus bar kistan ut ur kyrkan. 

RSS 2.0